Några bilder från Vanna Bowles: Människor och djur. Utställ ingen är avslutad men ett par bilder kan vi se ändå, för er som missat den. Nedanför den kommer Kristallovas sommarutställning.
Hej Norrtälje
Sommarens utställning på Konsthallen med Klara Kristallova, Peter Ern och Jakob Krajcek på plan 3 är innehållsrik och lockar förhoppningsvis många. Ta er hit!
Jakob Krajcik ska enligt uppgift inte ha trivts i Roslagsskolan och det ni ser är en Roslagsskola som brunnit. Högstadiet är en tid av kraftig förändring av barnen och stor utsatthet för en del.
När jag tog bilderna blev jag upptagen av det dubbeltydiga i Kristallovas skulpturer och hur några av dem gestaltade situationer där man kan ana övergrepp och utsatthet samtidigt som figurerna är lekfullt gjorda. Vad gestaltar ”Djurens språk”, hunden som håller kvinnan? är det en lek?
Framifrån: Ser det ut som en lek?
Fantasin drog iväg med mig och i en del skulpturer såg jag bortvändhet som i bysten ”Blicken”
Här är det inte för att framställa kvinnlig skönhet, kvinnokroppens volymer som bysten är gjord utan den är relaterad till en situation. Min känsla av bortvändhet är säkert felaktig, hon kanske vrider sig runt för att ge kontakt, säga något, moderns uppmärksamhet mot barnet? Men ögonen är svarta, som på många av Kristallovas bilder, de bjuder inte kontakt. Suddigt i bakgrunden på en tavla också.
Så när figuren står dubbelvikt i ”En övning”: är det bara en lek, kanske en tittutlek eller är det ett uttryck för frånvaro/ flykt? Fast här finns en tydligare blick. Visar Kristallova på en omöjlighet med figurens neutrala min i stället för lekens leende?
Och återigen i ”Fångad i skogen”: är det den fysiska känslan av att bli fångad i tätvuxen skog, intrasslad som man kan bli eller är den relationell?
Ser man framifrån är huvudet helt platt. Är det av praktiska skäl? Eller uttryck för känslan att vara rejält fångad? På vilket sätt?
Ja, det jag vet är att jag blivit starkt påverkad av Kristallovas figurer som så många andra och grubblar över dubbeltydigheten, vill ha en förklaring.
Kule Palmstierna text, foto och layou
I VINTRAS AKTUELLT PÅ KH
Sällan har det visats starkare bilder grafiskt än dessa Erla Haraldsdóttirs där målningen fortsätter ut på väggen för att förstärka det duken berättar. Här finns en stark kvinnoröst som inte tvekar, som komplicerar och dramatiserar. Det påverkar mig starkt att möta detta och jag gör det utifrån, från mannens perspektiv och känner också en stor respekt för det som berättas.
En kvinna som är rotad, inte i nuet utan i ett generationsflöde
som en länk i kedjan och som en i livet närvarande individ
och med kunskaper om ett liv utanför vardagen
och att liv växlar med död
AKTUELL UTSTÄLLNING PÅ KH
Det visas just nu ett par utställningar som vi inte kunde mingla till men som vi ändå kan spionera på genom nätet. Så låt oss göra det. Vi har namnen på konstnärerna, Google och Jimmys kommentarer. Konstnärerna heter Emma Hartman och Ylva Carlgren.
Jimmy skriver:
”Norrtälje konsthall hoppas på en öppning inom en snar framtid! Här kommer några rader om
våra pågående utställningar. ”Lush” av Emma Hartman och Ylva Carlgrens utställning ”The
Elsewhere Condition”.
Emma Hartman
Emma Hartman är född i Örebro 1974, bor och arbetar i Stockholm. För Emma är det färgen som är viktigast och det är det som driver hennes arbete framåt. Målningarna är
monumentala med en säker penselföring och med rikt flödande färger i tunna lager Hur kan de bli när olika färger strålar ut och olika ljus bredvid varandra bildar nya färger?
Man skulle kunna tänka att Emmas målningar är avmålade landskap. Men man skulle snarare kunna säga att det är färgen, när den läggs på duken, som gör att det bildas ett landskap. Genom de olika lagren av färg som skiftar och träder fram skapar hon en känsla av en plats som vi kan känna igen oss i men också känna av och förundras av vår egen fysiska existens.
Målningarnas motiv utgörs av platser som inte finns i verkligheten. Det är platser som sakta blir till under tiden som hon arbetar. Emma Hartmans måleri för oss många gånger tillbaka till 1800-talets landskapsmåler. Men i hennes målningar har hon tagit bort alla byggnader, träd och människor. Kvar är bara det upplösta landskapet.
Emma Hartman är utbildad vid Umeå Konsthögskola 2000 – 2006 och har haft ett flertal utställningar både nationellt och internationellt. Emma Hartman är representerad på Galleri Andersson och Sandström i Stockholm.”
Man kan gå till hennes hemsida och följa hennes måleri från 2006: http://emmahartman.se/
2006 är målningarna knutna till abstrakta byggnader, rumsformer vilket hon sedan lämnar för friare gestaltning. Se själv och notera att pilarna under visad bild betyder att man kan bläddra i sidled och se flera verk.
Ylva Carlgren
Jimmy skriver:
”Ylva Carlgren har länge intresserat sig för tystnaden och det som inte går att uttrycka med
ord. Det finns en gräns där orden inte längre räcker till. I Norrtälje konsthall visar hon
monumentala och mindre målningar utförda i akvarell.
Tunna lager av pigment på papper som tålmodigt läggs lager på lager och de många upprepningarna skapar subtila övergångar från mörker till ljus eller ljus till mörker och skapar abstrakta former och kompositioner.
Ylva Carlgren är djupt intresserad av måleriet i sig självt. I början av sitt konstnärskap målade hon
av verkligheten med ett fotorealistiskt måleri. Men det tröttnade hon på och bytte helt spår.
Hon ville ta bort allt som förställde något. Och ställde sig frågan: Vad blir det om man målar
ingenting?
Men vad är? Vad är ingenting? Finns ingenting?”
Se mer på ylvacarlgren.com
”Ylva Carlgren är född i Luleå 1984, har en MFA, Konsthögskolan Valand och även studerat
på Institute of Contemporary Art, Moscow. Ylva Carlgren har bland annat visats på LOKO
Gallery, Tokyo, Uppsala konstmuseum, Göteborg konstmuseum och Liljevalchs konsthall.
Hon är representerad på Gallery Steinsland Berliner”
Jimmy Gustavsson text och bild
Kule Palmstierna web-layout och övrig bearbetning
Konsthallens vänner i Norrtälje 