Daniel Werkmäster, Monica Hoverhjelm m.fl framför Peter Johanssons luftvärnskanon och skyttevärn
På förslag från Britt Eriksson i Vännernas styrelse besökte vi den tolfte oktober Uppsala Konstmuseum guidade av chefen själv Daniel Werkmäster. Ett mycket uppskattat inslag i vårt besök. Daniel nämnde också till vår glädje att han var hededersmedlem i Konsthallens vänner. Rundturen inleddes med en installation av den för oss välkända konstnären Peter Johansson. Broderitavlor sitter uppträdda på kanonpiporna, sådana som var vanliga på det framväxande folkhemmets tid.
Den aktuella specialutställningen ”All that is solid melts into water” visar på hur vattenkraftens utbyggnad påverkat ursprungsbefolkning, hur storstädernas behov prioriterats. När Assuandammen byggdes och templen flyttades fick också nubier flytta på sig, ett folk som omnämnts i urgamla skrifter. Där fanns i en monter nubisk keramik från faraonisk tid från platser som nu är dränkta.
En konstnärlig tolkning av detta folkets och folksjälens drunknande i de stigande vattenmassorna. Fadlabi – The weeping Hill. Liknande historier hör man från våra kända norrlandsförfattare och från samer. Framåskridandet har egna sätt att skapa flyktingar.
Där fanns också la Younis textil baserad på arkivmaterial om hur man gick till väga när man sågade templen i mer hanterliga bitar för flytten upp ovan dammen.
På golvet ser man en forsvåg i aluminium av Anja Örn, en hyllning till forsar som inte längre finns.
Vi delades upp i två grupper där den ena gruppen fick visning och den andra gick runt i den ordinarie utställningen. Det var en hel del nytt sedan förra besöket och något vi kände igen. En nyhet var Peter Johanssons kanon med broderier men det fanns också andra som kändes väldigt samtida.
Här nedanför kommer en serie bilder av Lars Arrhenius i datoranimerad grafik i flera blad sammanställda till en karta av Londons tunnelbana på vilken han lagt bilder som hänger samman som en serie händelser längs vardera tunnelbanelinjen och ibland korsar varandra
Cajsa von Zeipels verk ‘A Girl is a Gun’ diskuterar sexualitet och identitet på ett anslående sätt. Framsidan stämmer inte med baksidan, upplevelsen blir väldigt komplex och associationerna gick till vad unga flickor har att brottas med.
A Girl is a Gun av Cajsa von Zeipel
Framsidan av A Girl is a Gun
Så tack för detta, Daniel!
Vi lämnade slottet och for vidare till en Thai-restaurang vid Dragarbrunnsgatan som kändes fräsch med buffé eller grillat på direkten, efterrätt och kaffe. Strålande!
Sedan blev det några kvarter till Mollbrinks Art Gallery. Ett tråcklande av Guds nåde för busschauffören. På Mollbrinks möttes vi av Johan Wikström som visade verk av Zorn, Chagall och Dali. I källaren i en egen lokal, sådant törs man knappt ha i gatuplan.
Först en skulptur av Dali som visar hans mor ur vilken Dali föds (ägget) samtidigt som sjukdomen spirar som en tråd bredvid. Klockan diskuterar tidens relativitet enligt Einstein och visar Dalis födelsedatum:
och här kommer Dalis berömda ur i egen gestalt, ett fickur som var vad man hade på den tiden.
Johan Wikström berättar om Zorns etsningar som hänger bredvid honom, däribland etsningen av den som lärde Zorn hur man gör en etsning.
Från Mollbrinks hemsida: ”Med Rembrandt som förebild utvecklade han en teknik där han med skurar av streck byggde upp motivet. Den första etsningen tillkom i London år 1883. Axel Herman Hägg, då verksam i London, var Zorns lärare i denna speciella teknik. Hägg var den person Zorn avbildade på sin första etsning. Själva etsningstekniken tillägnade sig Zorn snabbt och en enig konstexpertis kunde tidigt konstatera att Rembrandt nu fått sin like.”
En nakenstudie. Hon verkar arbeta med något. Se på tekniken!
Nu gör vi en utvikning kring Zorn. Tavlan ovan finns inte på Mollbrinks.
Monica som har rötter i Zorntrakten även på kullavis har följande att berätta kring porträttet ovan:
”Kära,kära herr Zorn! Jag vet att ni är den mest berömda porträttmålaren i hela Amerika. Presidenter, alla de mest förmögna har ni avbildat.
Ni är ett geni. Därför har ni gjort mig litet, litet besviken. Allt är underbart mitt ansikte, min eleganta klänning men min midja på målningen stämmer inte. Ta bort minst fem cm eller ännu hellre sju.”
Nu fick Anders Zorn ett strålande leende.
Nu tänkte Zorn (allt för kunden) . Fram med penseln.
Fritt översatt av Monica Hoverhjelm
Det här är inte Zorn men vi är tillbaka på Mollbrinks, nu i gatuplan. Det är Johan Patricny, en nutida konstnär som tagit upp trådar från Zorns måleri. Han har haft en återkommande modell som syns nedan. Det finns en tredimensionalitet i den här bilden och det beror nog på den fina ljusåtergivningen. Något som Zorn excellerade i.
När man steg närmare kunde man se att det var långa penseldrag.
Johan Patricny. Modell från Mariefred.
Johan Patricny. Gripsholms slott.
Vi var 50 i bussen så hälften fick sitta och vänta både på Mollbrinks och på Konstmuseet
eller gå omkring och titta.
Så tillbaka mot Norrtälje där Carina förtjänstfullt redogjorde för Vännernas omfattande höstprogram och Harriet från Konstförening för deras utlottning av lokala konstnärers verk. Marianne från Gillet representerade också resegruppen.
En genomlyckad resa för alla.
Text och bild Monica Hoverhjelm och Kule Palmstierna
Konsthallens vänner i Norrtälje 